Vad är postkvantkryptografi?
Varför kvantdatorer hotar signaturerna som de flesta mynt använder, vad ML-DSA är, hur Quantus hanterar sina större signaturer och vad det betyder för mining.
Problemet som kvantdatorer skapar
De flesta kryptovalutor signerar transaktioner med metoder baserade på elliptiska kurvor, som ECDSA eller Schnorr. Deras säkerhet vilar på ett matematiskt problem som vanliga datorer inte kan lösa på någon rimlig tid, men som en tillräckligt stor kvantdator med Shors algoritm skulle kunna lösa. Den som har en sådan maskin skulle kunna räkna fram en privat nyckel ur dess offentliga nyckel och spendera mynten.
Vad ML-DSA är
ML-DSA är en metod för digitala signaturer som bygger på gitterproblem, mot vilka ingen effektiv kvantattack är känd. Den standardiserades genom NIST:s program för postkvantkryptografi och växte fram ur konstruktionen CRYSTALS-Dilithium. Quantus signerar varje transaktion med den: ML-DSA-65 som standard och ML-DSA-87 för användare som vill ha en högre säkerhetsnivå.
Priset, och hur Quantus hanterar det
Postkvantsignaturer är mycket större: en ML-DSA-65-signatur är 3 309 byte, medan en signatur baserad på elliptiska kurvor är ungefär 64. Quantus använder nollkunskapsbevis och kryptografisk aggregering för att minska det extra utrymme detta tar i kedjan.
Och miningen då?
Proof of Work bygger på en hashfunktion snarare än på signaturer, och hashfunktioner är mycket mindre utsatta: den bästa kända kvantförbättringen mot dem, Grovers algoritm, är bara kvadratisk. Quantus minas på hashen Poseidon2. För dig som gruvarbetare ändras ingenting: du minar med din qz-adress som med vilket annat mynt som helst.